Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu. Du var solskenet och jag var ensam.

Vi hade det som jag trodde vart så stort. som jag kunde från grunden bygga upp till vårt men, som du rev ner bakom allas ryggar hoppades jag mindre och mindre och blev glad men, grät. Du sa att du inte älskar mig. Jag svarade att jag inte älskar mig själv. Du gick innan jag hann säga att det är lika bra så att mitt leende kunde sluta att anstränga mina mungipor bara för att du skulle få andas, inte för mig eller för det som var sagt. Egentligen för ingenting. Bara för att det var så. 
1 kommentar
sofia

hej älskling <3 <3 <3