Men idag var inte okej. Inte dagen innan och inte alla andra dagarna den här veckan.
Jag skrattade. Så konstigt att du bland tomaterna och gurkan skulle bland alla softifisikerad, stressade, målmedvetna och i alla olika åldrar på ICA skulle stå i salladsdisken och fälla dina tårar på den isbergsalladen som du hade planerat att ta till middag.
Dina tårar som bara kom. Som en oanmläd gäst kom de och nej, de var inte välkomna. Inte då. Inte nu. Bara ibland när det är okej.Men idag var inte okej.Inte dagen innan och inte alla andra dagarna den här veckan.
Vi sitter runt köksbordet och jag ser salladen blandas med grönsakerna som har redan sköljts med vatten. Vatten ångan tillsammans med oljan ligger som ett skydd mot bladets fasad.Skålen klingande från salldsbestickens rörelse som blandar runt innehållet. Virlandes åker allt runt. Fram och tillbaka, upp och ner. Sen stopp.
Tio extra blinkningar men, det rinner. Det blöta mot den lena kinden, åker tårarna sin berg och dalbana ner till halsen och försvinner. De tio extra blinkningarna och sen är det slut. Men bara för idag.