wicked kids can't die

”Jag röker för mycket” säger du och kastar cigaretten på gatan. Vi går in igen och jag smäller igen dörren. Jag borde egentligen inte ha gått ut med dig alls men det spelar ingen roll. Jag vet att jag kommer ångra mig imorgon när jag vaknar. Eftersom det alltid blir så och mitt hjärta slår bara för att det måste när jag tänker det. 

Jag har bjudit alla jag känner. Någon påpekade att jag aldrig går ut längre och jag vill inte vara tråkig så jag tog på mig min finaste röda klänning, sminkade mig och hittade något vin i föräldrarnas barskåp som jag antar att de aldrig kommer dricka upp. Jag borde ha förstått redan innan att du skulle komma, för det blir ju alltid så när man bor i en småstad där alla känner alla. Ändå får jag en klump i magen och benen håller inte längre när jag ser dig i köket, bredvid en gemensam kompis. Jag dricker två glas vin alldeles för snabbt och dansar i takt till mina hjärtslag.

Vi hamnade bredvid varandra i soffan så som det alltid blir. Ditt vin tog slut, någon skruvade upp volymen så högt så du skrek lite när du sa: "livet är ingen dans på rosor" och jag tänker nej jag har märkt det för jag har dansat sönder mina fötter så många gånger för dig nu. 

”Jag är inte full” säger jag men ångrar mig igen när jag reser mig ur soffan. Dina fingertoppar nuddar mitt ansikte, jag vänder bort huvudet och skrattar lite. Jag tänker att det är nu jag ska gå men du luktar så gott, det kanske är annorlunda den här gången, men det är det ju egentligen aldrig. 

”Du passar i lugg” säger du och stryker fingrarna genom mitt hår. ”Tack” säger jag och tänker, ofta du ens ser att jag klippt mig, du har ju inte ens märkt att jag existerar på flera månader, varför har du inte hört av dig? 

Du bjuder mig på öl och håller min hand under bordet. Vi gömmer oss i ett hörn för att folk inte ska se oss. Pratar om allt, pratar om ingenting. Du är den roligaste jag vet. Jag minns att du brukade säga samma sak men det var längesen nu. Vi känner på varandra, liksom tar så mycket vi kan för vi vet att närsomhelst kan det ta slut. Du kysser mig intensivt, säger att du saknar mig jämt. Jag saknar dig också fast jag inte borde det.

Mina skor får plats i dina, vi skrattar och du säger ”det betyder att vi hör ihop”. Mitt hjärta slår dubbla slag för att du ens tänkte tanken. 

Klockan är två och du har inte gått hem än, jag sa ”det är nu när allt folk börjar gå som man lyssnar på Kent” och du satte på pärlor och sjöng med. För en sekund minns jag varför jag föll för dig och varför jag fortfarande faller. 

Vi sitter lagom nära varandra i soffan, jag tänder en cigarett och kommer på att jag inte borde röka inne. Du öppnade fönstret och det var väl okej för den här gången. Du säger ”jag hatar att du är du” och jag vågar inte se in i dina ögon.

Du säger att det är så bra att jag är där för att du är så trygg när jag är nära. Sen säger du att nio månader är alldeles för lång tid men att du tänkt på mig hela tiden.

Någon sätter på Bright Eyes och I want a lover I don’t have to love spelas högt i rummet. Du säger att det kommer nog vara såhär men aldrig mer. Jag blir ledsen men det var längesen jag slutade hoppas nu.

Du frågar om jag har träffat någon annan men jag undviker att svara. Jag jämför fortfarande alla med dig. Det blir liksom aldrig någonsin okej, inte för att du är fantastisk. För du är inte ens i närheten av att vara bra.

Hur dum får man vara? Det är klart att dina känslor inte har förändrats för det har ju inte mina heller. Till och med min mamma säger att du är en idiot och då får jag väl tro på det men, jag saknar dig inte mindre. Inte alls.

Går ut på balkongen, du tänder en cigarett och jag håller mina händer runt mitt vinglas. Du säger ”jag önskar att vi inte var såhär bra tillsammans, liksom dåligt bra, så alla andra blir avundsjuka”. Jag önskar att du kunde hata mig.

Jag blev trött och sa att du borde gå hem nu. Du frågade om jag klarade mig ensam, jag tänkte att det har jag ju gjort förut. 

Det var ljust när du gick och jag fick ett sms från dig när du lämnat huset: "gå upp till ditt fönster, solen har samma färg som ditt hår nu när den stiger upp".

Det var nog bara vinet som talade, i alla fall för dig. Inte för mig, för jag är inte en sån som ljuger, inte ens på fyllan.