wicked kids can't die

Såhär upp och ner har världen aldrig sett ut för mig efter några dagars nattarbete. Hur fungerar människan på natten . Jag förskör komma ihåg vad mina rutiner är eller vad jag brukar göra, om dagarna. Att skriva här har bara fallit bort. Kändes lite som en aha - upplevelse när jag nu såhär kom ihåg att jag faktiskt har en blogg som jag gillar att uppdatera då och då. 

 

I natt har orutiner skapat minnen om vad jag egentligen brukade göra och kom på det här. 

 

När rastlösheten i min kropp spritter i mig går jag runt i mitt rum och pillrar med små saker och oftast hittar jag ogjorda saker lite var som. En lapp med en text som slutar mitt i, en garderobsdörr som står på glänt eller saker som har gått sönder och bara ligger kvar på sin plats för att jag just i den sekunden inte kunde bestämma mig om det var värt att kasta eller spara för att seda laga. 

 

I natt hittade jag den här texten som jag skrev ner på engelska och det måste ha vart i London då den gröna markerings pennan oftast var i min väska då jag alltd tappade bort mina bläckpennor.  Nu i efter hand ser jag alla stavfelen och grammatiska oordningen som gör texten blir lite finare och mer spännande. 

 

You describe and make a conclude. my answere to the question is not countable. the present is my future, still unclear and not here. what will be standing on the blank pages. 

 

 

Och så där som bara den här texten dök upp kommer mina tanka åter igen på valet. Det här jävla universitet valet som för 24 timmar sedan öppnade sina dörrar för en framtid. Bara den lilla detaljen att mitt val känns så vekt och inte alls lika klart som det har gjort det senaste halv året. 

 

Huvudet går på högvarav och klockan blir 01.13.  What will be standing on the blank pages får leva kvar ett tag till antar jag.