"jag har inte gått in i väggen riktigt än, men jag står och snuddar vid den"
Jag går i skolan, det känns ibland som om jag bor i skolan. Har miljoner läxor och inlämningsarbeten att jag dom senaste två veckorna har suttit kvar två timmar varje dag bara för att få allting gjort. Ändå ligger jag så sjukt mycket efter. Vi varvar det jobbiga med att ta en öl här och där så fort vi får tid och ork. Men, tillslut rinner bägaren över och jag kommer hem och kastar väskan i golvet skriker att min familj ska låta mig va och efter nån timme somnar jag av utmattning för att gråta är inte bara psykiskt jobbigt utan också fysiskt jobbigt.
Bestämmer mig för att säga upp mig från jobbigt. Leva på existensminimum ett tag för att kanske hitta tillbaka till livslusten. Säger även upp mig från skolan en fredagkväll och firar Sofie och spelar biljard med killarna i klassen. På natten bestämmer jag och Moa oss för att köpa med oss chips och dipp och cola och sen somna med en chipsskål mellan oss i min säng.
Tänker att livet är så jävla jobbigt ibland men man måste hitta dom små, bra sakerna med allting och då väger dom tyngre än det jobbiga.
Det jobbigaste just nu är att Lovisa lämnar mig om två veckor och hon är ju allt liksom.